Det kan alltid bli så fruktansvärt mycket värre.
Fick mig en liten tankeställare precis...
När jag nu i efterhand tänker på hur jag klagat på att jag har haft ont i axeln efter att jag trilla i januari, och nu ont i foten sen tävlingen för 2 veckor sedan, känner jag mig så jääkla dum för det finns dom som faktiskt har det så jävla mycket värre.
Brukar kika in på en crosstjejs blogg lite då och då för att se hur det går för henne och när jag nu senast idag var inne och kollade så såg jag att hon satt i rullstol. Jag vet sedan en tid tillbaka att hon haft otroliga problem med allvarliga skador titt som tätt men att hon ändå alltid rest sig upp och aldrig gett upp. När jag nu då läste om hur hon hamnade i rullstol kunde jag nästan inte hålla tårarna tillbaka. Fyfan säger jag bara, jag ska aldrig mer klaga på att jag har ont såvida inget är brutet.
Även fast jag inte känner denna tjej så är hon nästan som en förebild för mig. Hon är så jävla stark och ger inte ens upp när allt verkar hopplöst. Jag vill önska henne all lycka och jag hoppas verkligen att hon klarar sig ur denna djupa svacka hon hamnat i.
Nu ska jag ta mig till gymmet och kämpa lite!
/QVICK
