qvicks

 

Var ju på arbetsförmedlingen i tisdags... Jätteroligt, var tvungen att tacka ja till "jobbgaranti för ungdomar" eftersom jag har A-kassa sedan i slutet av september, annars drar de in den. HÄRLIGT! 

Jag vill inget hellre än att jobba men det blir så himla svårt att kombinera jobbet på gymmet med något annat för tillfället. Jag har ju mina fasta cirkelpass i Bjuv varje måndag och varannan onsdag, och även nu lite tisdagar i Åstorp. Sen är jag i receptionen de dagar någon av anläggningsansvariga i Bjuv/Åstorp inte kan, är sjuka eller är lediga. Alltså varierar antal dagar väldigt mycket.

Tillbaka till jobbgarantin... Kommer få reda på mer om ca 14 dagar då de skulla kontakta mig igen. Fick iallafall fylla i första - andra - och tredjeval på olika förslag som kan hjälpa en att få jobb. Arbetsmarknadsutbildningar (1) jobbcoachning för att förbättra CV etc. (2) och praktik (3). Fattade knappt hälften av vad som skulle fyllas i av den bunten papper jag fick med mig hem... Suck.

Känner mig såååååååå värdelös över att gå till arbetsförmedlingen. Känns riktigt jävligt att kalla sig "arbetslös", jag som alltid har jobbat så mycket sedan jag gick ut 9an, varje sommarlov, varje jullov och direkt veckan efter studenten. Och med tanke på att jag dubbeljobbade väldigt mycket under våren/sommaren så känns det inte särskilt roligt att bara ha någon timme om dagen uppbokad, jobbar hellre 15 timmar om dygnet än 1,5.

 

Nog om klagomål! Har 6 cirkelpass denna veckan, fördelat på mån, tis och ons! (Nu blev det inget i onsdags utan 8h i receptionen istället)

I måndags var där inte särskilt många bokade så jag lyckades dra in 3 nya på andra passet. De skulle komma idag också så antar att jag lyckades :) Igår höll jag i Åstorp, samma sak där - inte många bokade så jag fick köra själv med en tjej som var där för första gången så det blev mer utav en personlig instruktion, men hon tyckte det var skitkul och berömde mig jättemycket. Hon tyckte till och med att jag skulle hålla sånna pass med en och en. Blir alltid så himla glad och rörd när deltagarna tackar så mycket för ett bra pass och säger att det är bra övningar som jag lagt till. Tänker bara tillbaka på hur jag var som person innan och att detta var något jag ville göra, men aldrig någonsin skulle kunna våga. "Fyfan för att stå och prata inför folk, och låtsas som att jag är jättesjälvsäker på det jag gör och att jag kan något som de inte kan"

Nu är det så att jag faktiskt ar lärt mig att jag kan, och att få höra positiva ord om det höjer naturligtvis självförtroendet med många snäpp. Tänk vad långt man kan komma på att bara tvinga sig ut ur sin bekvämlighetszon. Det tar emot men det är SÅ VÄRT DET!